LIFE

LIFE

IS

FUCKING    GREAT

Jaa eller hur, visst är det väl !?!

Eller är det min medelålder som tagit över hand. Att jag ser de små vackra fina tingesterna som finns omkring oss. Som årstidernas växlingar, vassen i havet som rör sig med vinden eller istappar som börjar smälta och droppa. Att jag känner ett inre lugn, en känsla av att jag skiter fullständigt i vad folk tycker om mig. Jag skiter fullständigt hur man bör vara eller leva, så länge jag inte skadar mig själv eller någon annan. Och så länge jag har mat i kylen, lite pengar att slösa och kan shoppa något åt mig själv varje månad...fniss.  Jag tror faktiskt att vara snart 50 eller däromkring är som ytterligare en trots ålder, men med ett inre självförtroende och lugn...inte riktigt som en  3 åring så att säga.

Men det kan vara svårt att passera denna trots ålder utan att såra eller bli sårad. Alltså gott folk 50 är banne mig en jäkla ärbar ålder, tycker nästan man borde få röda mattan utrullad lite grann då och då. Va farao hur mycket har man inte i denna ålder gått igenom!? När man var barn, ungdom, nyförälskad, gifte sig och fick familj, skilde sig, gifte om sig, fick tonåringar, vuxna barn, barnbarn, skilde sig igen.  Tänk vad intressant det skulle vara att helt öppet och ärligt få lyssna på människors livs berättelser! Eller...hahaha...jaja..lite medelålderssymptom är det väl! Men någon KRIS känner jag inte! Inte medelålderskris i alla fall, bara lite kriminellas revansch i samhället kris i så fall!