Nu vill jag åka skoter och pulsa i snö! Det är ju faktiskt snart slut på november och ännu ingen snö. Jag har längtat efter denna vinter sedan augusti, mest av allt för den härliga känslan av skoter åkning.
Förra vintern drog vi ut på långa turer och våra hundar fick åka i skoterpulkan för att kunna hänga med oss ut. De kunde ju hela tiden se oss genom pulkans fönster, men de var inte så väldigt förtjusta i de gupp som vi flög över. R har stuga i Kittelfjällsområdet och där kryllar det av skoterleder och bra skoterterräng. Det går att köra långt upp på fjällen och om vädret är fint kan man gräva ner sig i snön och ta en paus, kanske grilla lite, ta en fika eller bara luta sig bakåt och njuta. Nu blir det som det blir, jag har skoter åknings längtan och måste få prata ur mig om allt som rör sig i huvudet på mig om SKOTRAR!
Oavsett var jag står i stugan, vilket fönster jag tittar ut genom, så går en skoterled. På vintern hör man det brummande ljudet av skotrar nästan dygnet runt. Skoteråkarna är i alla åldrar. Oavsett var man möter dem så hejas det glatt och man möts av leenden. Jag önskar så att jag kunde vrida klockan tillbaka så att mina äldsta barn hade fått uppleva detta som små. Men jag hoppas att de dyker upp någon gång för ett ”åk”. Ibland när man är ute på en längre tur stöter man på någon som vält med skotern eller fastnat i någon snödriva. En tur som speciellt fastnat i mina goda skoterminnen var när vi for i skoterkonvoj. Det var tre skotrar och två skoterpulkor (våra vovvar Babs och Suma fick sitta i knäet på R:s barnbarn och hennes kompis). Solen sken och vi gav oss upp på Högfjället. Vi stannade vid en ravin där det var lä. Barnen åkte pulka, klättrade och grävde snökojor. Killarna var grillmästare och fixade käket. Ungdomarna utforskade området med sina skotrar, vi andra njöt av lugnet och solskenet med en kopp varm choklad. Det är nästan som de säger här uppe, att ska man åka hit behöver man bara packa badkläder och skoteroverall. För när vädret är fint så är det så himla bra.
Den här vintern är det planerat att mina minsta barn och barnbarn ska få hänga med upp till fjällen. De är så nyfikna på det här skoter åkandet, hm, har de månne påverkats av mormor. Där kommer de inte att sitta framför någon dator eller tv spel för oavsett väder(nästan) så är man utomhus och det finns alltid något att göra. När kvällen kommer äter man något gott och umgås innan John Blund gör sitt antågande, och det brukar inte vara så sent. De ska få åka längdskidor men även prova på slalombacken. Ett bra sätt att lära sig tycka om det här med längdskidor är att ta med sig skidorna upp på fjället . De kan då på hemfärden tolka efter skoter eller fri åka på sina skidor.
Nu börjar det kännas lite bättre, min ”skoterlängtansångest” har börjat ge sig tack vare det här inlägget och jag bara längtar efter att det ska bli av. R som är norrlänning brukar skämta om att jag som är söder ifrån inte kan tåla så mycket som till exempel skotråkning eller kyla och snö eller enligt honom det mesta. Är det kärlek eller? Som ni förstår är det här något jag varmt rekommenderar alla att prova på. Hyrskotrar finns på de flesta fjälldalgångar där det finns hotell eller liknande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar